Hej hopp!

Jag var den som alltid log.... som alltid skrattade och var positiv...

den som alltid trodde på kärleken och hoppet och allt det goda....

den som såg alla små mirakel varje dag...

vart tog jag vägen? Vad hände? 

Idag vill jag bara gräva ner mig i ett stort hål, en grop som är mörk och gömmer mig, gör mig redo en annan gång att kliva upp då jag är starkare och redo att resa mig igen...

får man känna så? 

Jag saknar mig.....