When life gives you flowers... smell them...?

Ja ett helt vanlig uttryck från.. mig själv, men gör någon det? Tar man tillvara på varje dag som om det vore den sista, förr var jag sån vet jag. 

Jag kunde gå ut en asregnig sommardag, ta en springtur, bara stanna upp och lukta på blandningen av alla dofter och lyssna på dropparna som slog på bladen... 

Känna harmoni och lugn och som att minsta lilla sak var ett mirakel, då var jag också som mest positiv och mest lycklig. 

Numer är jag en trött, utarbetat mamma som är bitter och gnäller och tjatar... orkeslös och mindre glädje..inte längre samma positivitet och livsglädje. 

Hur hittar man tillbaka till den man en gång var? Livet förändras och det gör ju en själv också, men jag vill bli den personen igen. 

Jag försöker, varje gång jag är ute med hunden, kolla upp bland trädgrenarna och supa in alla intryck, stanna till lyssna, dofta och andas...

Det tar tid att åter igen finna någon man förlorat. Speciellt sig själv. På något sätt är det enklare att fokusera på allt annat. 

En dag........